SLUMPADE BUSIGHETER

Okej, såhär är det. Jag har varit hemma och sjuk i en vecka. Precis, idag faktiskt. Jag kom hem på fredagen som vanligt, lalalala och några timmar senare var jag så vimmelkantig av feber att jag inte visste riktigt någonting.
Hela helgen seglade förbi som en enda feberdimma. Jag hatar verkligen att ha feber. Men på måndagseftermiddagen blev det något bättre och jag bestämde mig för att gå till skolan på tisdagen. Men. På natten mellan tisdagen och onsdagen vaknade jag och var fullkomligt hysterisk. Det kliade precis överallt, och det kliade sjukt mycket. Det såg ut som att jag bränt mig på brännässlor över precis hela kroppen. Mamma och jag ringde läkarjouren som rådde oss att åka till akuten. Sagt och gjort, vi åkte. Fick medicinering och tabletter men ingen visste vad det egentligen var. Men jag fick åka hem, klifri.
På tisdagseftermiddagen var det likadant. Vi visste inte vad vi skulle ta oss till så vi åkte till akuten en gång till och fick prata med en doktor på husläkarjouren. Han visste inte heller vad det var utan gav mig flera tabletter. På onsdagen ringde mamma till läkarjouren och frågade lite vad de tyckte att vi skulle göra. Vi vill ju få reda på vad det är jag har som gör jag att jag blir så röd. De föreslog akuten igen, eftersom att jag då hade fått lite svårt att andas. Men på akuten var det kaos och vi fick lite nya tabletter bara. Jag låg mest i ett rum och väntade.

Nu äter jag tabletter på löpande band. Jag får kliningar och ser ibland ut somjaag har spetälska eller något. Det ser riktigt otäckt ut och är väldigt läskigt också. Jag vet ju inte vad det är. Jag har fått adrenalinspruta så att jag blev aldelles knasig i benen och fick sockerdricka i hjärnan, tabletter som gör att jag vill lägga mig i en bubbla och sova och nu går jag mest omkring och oroar mig för att det ska börja klia igen. För det vill jag ju inte.