SLUMPADE BUSIGHETER

Hej hej, nu är jag hemma från skolan igen.. på morgonen hade vi värderingsövningar, kul kul! En fråga fick mig att fundera ganska rejält för mig själv... under hela dagen. Påståendet var något i stil med "man måste ogilla någon för att må bra"
Är det så? Måste man det? Jag tror det. Eller måste inte, men det kan få en att må bra. Jag och Lina och några fler blev insatta i ämnet och diskutera. Lina qoute: man vill gärna vara bättre än den man ogillar, det kan vara skönt att veta att man "är" bättre.
För alla har väl känt den där känslan, man vet riktigt hur dålig personen är och hur mycket bättre man själv är. Självklart är det inte så, men det känns så bra att tänka så. Det känns bra att tänka att jag är så jävla mycket bättre än henne i engelska, hon stavar fan som en kråka, vad har hon på sig egentligen, jag har fan svindyra designjeans på mig idag haha det skulle aldrig den jäveln ha råd med, shit varför gör hon den där minen egentligen?
Alla har väl hatat någon. Man har alltid något emot någon annan. Och det känns bra.

Jag kan tänka mig en, två, tre, fyra.... ja flera personer i alla fall som säkert har något emot mig. Men det skiter jag i. De får faktiskt hata mig om de vill. Jag har världens finaste vänner och jag avskyr också flera personer. Det måste man få göra. Förresten ska man kanske inte berätta för andra vilka man riktigt hatar. Det kan bli så fel. Saker som låter rätt i huvet kan låta hur fel som helst när man säger det. Och folk kan svika.
Jeno säger: hata och må bra, ta hand om dem du älskar och skrik ut ditt hat i kudden på kvällarna. Det gör jag när jag mår skit. The end.